Flickan med guldkammaren

– Men morfar… Varför svarar du inte?

Med ett ryck vaknar morfar upp ur sina tankar. Han ser Sol, ögonblicket innan hon landar med en duns i hans knä.

– Oj. Förlåt. Jag satt och funderade lite.

– På vadå? Berätta morfar, tjoar Sol.

Morfars ögon glimmar till.

– På en liten solstråle. Som kallades flickan med guldkammaren.

Morfars tankar svävar bort igen.

– Men morfar. Fortsätt.

– Jo, just det. Det var en gång för länge sedan, i en tid då människorna var oroliga för allt och inget. Inte oroliga för om de skulle få mat på bordet, utan för att inte äta för mycket. Inte för att det var krig, utan för hur de skulle hindra andra människor att söka sig till deras fred. Inte för att de hade ont om vänner, utan för vad de skulle hitta på i sina nätverk för att få ännu fler.

– Men morfar. Det där var ju enkelt. Då var det ju bara att låta fler komma dit där det var fred, bjuda på all mat och vips skulle alla få fler vänner.

– Ho ho, skrockar morfar. Just precis. Lösningen fanns hos en liten flicka. Förvillande lik dig faktiskt.

Sol ser väldigt förvånad ut.

– Va? Lyssnade de vuxna på en liten flicka?

Morfar ler underfundigt och fortsätter:

– Den här flickan var väldigt speciell. Hon föddes med ett ovanligt hjärta. Först vara alla rädda. Kan man klara sig när så mycket saknas henne. Men det visade sig att den enda kammare hon hade verkade vara hur stor som helst och gjord av guld. Hon log alltid, strålande som en sol och spred värme till alla.

– Men om hon själv hade svårt, hur kunde det komma sig att hon kunde var så glad, undrar Sol.

– Ja, det är kanske just det.

Morfar ser plötsligt ut som om han har sagt något väldigt klokt, men Sol förstår ingenting.

– Jo, människorna behövde något som fick dem att vakna. Egentligen hade folk det bra. Ändå jagade de runt efter mer. Och de som hade makten visste inte hur de skulle vända sig för att få vara de som fick bestämma mest.

Sol ser lika frågande ut. Morfar fortsätter:

– Det dök plötsligt upp en liten flicka med ett hjärta som fick kämpa för att ge henne liv. Som ändå såg hela livet med ett leende. Och som dessutom på ett enkelt sätt kunde servera självklara lösningar.

– Som vadå, undrar Sol.

pepparkakshjärta 2– Jo, hon sa det alla egentligen visste, att man mår bättre av att ge än att ta. Om vi ger lite mer blir det färre som måste leva i nöd. Och alla mår lite bättre.

Sol nickar, hon börjar förstå men vill att morfar ska fortsätta.

– Det var som att be folk att fira jul hela året. Att tänka på

varandra och dela med sig. Varje dag.

Sol tittade storögt på morfar.

– Är det där verkligen sant?

Morfar ser så där självbelåten ut som bara han kan.

– Inte då. Du vet väl att jag bara finns på julen och det jag berättar är inget annat än sagor.

Med plirande ögon lägger han till:

– Men flickan med guldkammaren, hon finns. Känn bara efter ordentligt i ditt hjärta.

Med detta vill vi alla i Pepparkakshuset önska dig…

En riktigt god jul

och må ditt hjärta fyllas av sol 2015

PS. Årets julklapp ger vi till Hjärtebarnsfonden (www.hjartebarnsfonden.org) som stöd för alla barn som föds med hjärtfel. Ett tips inför ett soligt nytt år, den 8 januari startar en TV-serie som skildrar livet på Barnhjärtcentrum i Lund.