När sädesärlan knackar på

Av Apr 28, 2017 Kategori Allmänna nyheter, saga

Sädesärla-5

Vi undrar så, kära lilla sädesärla, vad du vill. Du är här nu igen. Kommer varje dag och knackar på hos oss. Det som fascinerar är att du kommer till det rum vi sitter i. Är vi i köket så kommer du dit och kikar in, knallar runt lite på fönsterbrädan, sätter dig på vår lilla kattfigur och sedan verkar det som du försöker flyga in genom fönstret. Flyttar vi oss till badrummet, då knackar du på den rutan. Och är vi och tittar på TV så kommer du dit och kikar in, kanske för att också kolla lite.

Kanske allra märkligast är att du kommer även till de sovrum vi sover i. När barn och barnbarn bodde här så flyttade vi runt lite mellan sovrummen. Men du hittade till vårt fönster och knackade på, även om rullgardinen var nere. Speciellt helger då vi gärna sover lite längre.

Man kunde ju tro att du inte ser att det är fönster och vill flyga rakt igenom. Men icke, i de fönster du vill ta dig in genom så finns bara väggar mittemot.

Kära lilla sädesärla, du kommer till oss varje vår.

Du har gjort så i flera år. Vad är det du vill?

Vi har ju våra misstankar, men de är lite för märkliga för att kunna vara sanna. Du började ju komma ett alldeles särskilt år. Det året dog både min mamma och min frus pappa. Min kärestas pappa var ju en sann natur- och djurvän och tyckte mycket om fåglar. Därför ser min fru dig som ett tecken på något sätt från honom.

Det här låter ju alldeles osannolikt för mig. Jag tror inte på spöken och övernaturliga ting. Det här är förmodligen bara en fågel som vill ha lite närhet.

Men så är det en sak till.

Min mamma var aldrig någon stor djurvän. Visst, hon gillade väl djur så där i allmänhet, men hade inga själv. Men hon brukade säga på vårarna att hon tyckte väldigt mycket om sädesärlor.

Mamma gick bort en januari för några år sedan. När jag besökte minneslunden där hennes aska är strödd i så var det självklart för mig att hon kände sig mest hemma vid en liten strandkant. Jag satte mig där och tänkte på min kära mor. Då kom plötsligt en sädesärla och satte sig vid strandkanten, bara någon meter ifrån mig. Hon vippade glatt på stjärten, det kändes lite som att hon ville intala mig att allt var bra.

När vi sedan första gången hade nyfödda barnbarnet hos oss så dök sädesärlan upp på ett mycket påtagligt sätt här hemma. Med ett frenetiskt flaxade höll hon sig länge utanför köksfönstret och verkade vilja komma in, eller åtminstone få en bra koll på nya familjemedlemmen och hur allt stod till.

Sedan dess har sädesärlan återkommit. Varje år. Som för att se hur vi har det. Eller kanske vill den bara ha lite sällskap? Vår tomt är kanske en lugn oas för den, fylld med god mat? Ibland blir vi lite oroliga för sädesärlan. Mår den verkligen bra av att ständigt köra näbben i vår ruta eller är den sjuk på något sätt? Men den verkar pigg och frisk, och vi gläds varje år åt återseendet. Vi tycker det känns bra med sällskapet.

Så, vem du än är kära lilla sädesärla, och varför du kommer hit och knackar på. Du är så välkommen.Sädesärla-11

Sädesärla-19 Sädesärla-16  Sädesärla-21

Sädesärla-22